...men jag vill nog hålla mig kvar i vintern ett tag till. Även om jag fryser ibland och det är jobbigt med allt mörker. Men det känns alltid lika sorgligt när allt det vackra skall smälta bort, bort,bort.
Bilderna här nere fick hänga med också. Två små krabater och en lite större som visar att man kan vara glad och njuta av dagarna även om vintern försvinner. Kram från oss!
Såhär mysigt kan man ha det i vårsolen
Nu känns det verkligen att det är vår. Fågelkvitter och solsken, en och annan skotertur, även om föret inte alls är det bästa. Men man får mycket träning i alla fall. Det vittnar mina ömma lårmuskler om.
Ibland funderar jag på om bloggen egentligen skulle ha hetat något annat vid det här laget.. Valle har ju förvisats hem till byn. Där han visserligen mår gott, men ändå sällan ser sina vänner. Men nu har vi ju i alla fall varit hem till byn ett par svängar och Anja och Valle börjar lära känna varandra. Vänner är de väl inte riktigt ännu; Valles dova morrande tyder väl på att Anja är mer av en fiende. Och Anjas slickande runt munnen tyder nog mest på att hon ser Valle som en liten godbit hon nog gärna skulle sätta tänderna i.
Det visar sig extra väl när man ger henne olika kommandon när man sitter med katten i knät. Aldrig har läggandet varit så snabbt och bra som när hon tror att hon skall få smaka på katten som belöning. Haha nej nu överdriver jag.. lite.
Nu har dock Ykksa stannat hemma i byn ett par dagar, så jag sitter här med Mikk, Anja och Runa (husse har rymt) och mår gott. Pluggar lite. Skriver tenta om samernas ursprung, rennäringens förändring under 1900-talet, samt samernas politiska organisering. Samtidigt skriver jag på en märklig historia om ett skoföretag.. i storytelling-kursen. Man blir lite förvirrad. Ska nog gå ut i solen ett tag. Solbrillor på. Må så gott!
Mikk bär pinne, Ykksa vallar i brist på annat
Snygg-Ykksa leker Silver Fang
Den vilda jakten på pinnen
